The J. Paul Getty Museum.
I lördags besökte vi Getty Museum i Brentwood, Los Angeles. Inte bara finns det vacker gedigen konst där, det är också en fantastisk plats att vistas på och utsikten över hela den stora staden är otroligt mäktig.
Downtown Los Angeles som skådas långt där borta.
Boy with frog, av Charles Ray.
Våra vänner Pasquini stod för kaffet på museets cafe'.
Så blev det kväller.
I utställningen bland annat; Impressionistisk konst, modern och samtida konst. Såg bland annat Manets målning av Madame Brunet. Fick lära att den unga damen i fråga inte alls var särskilt nöjd med denna målning och hade tydligen fällt en tår eller två då hon såg resultatet. Föga kunde hon ana vilken succe' denna tavla skulle komma att få, långt efter konstnärens och madames leverne. Tavlan är värd väldigt, väldigt många miljoner idag.
(Bild härifrån: http://www.getty.edu/art/)
Mr. Pasquini & Kaffet.
Oj så mycket intryck att hantera denna gångna helgen, då vi befunnit oss norr om San Diego. Det har varit fullspäckat. Det har varit en hel del märkliga saker som hänt och det gör ju sitt. Eller märkliga... det kan sammanfattas; intressanta möten och samtal med "locals", museumbesök med vacker utsikt, sorglig världsnyhet i och med sångerskas hastiga bortgång, förskräcklig upptäckt på hotellet vi bodde på, filmisk upplevelse och ett stort musikevent på söndagen.
Det har helt enkelt varit mycket att ta in för den lilla flickan från den lilla orten i Sverige. Ja, mannen har också tappat hakan emellanåt. Låt oss börja med fredag.
Vi gick en lååång promenad från vårt hotell downtown, i mer eller mindre inbjudande områden. Ändamålet med promenaden var att besöka butiken Pasquini som säljer och reparerar espressomaskiner med samma namn. Vi var där i ärende av att titta på deras begagande utbud av kaffemaskiner. Vi möttes av otroligt genuint trevliga människor där. Vi fick en varsin kopp kaffe (min man har den goda smaken att tycka om espresso, det gör inte jag och valde en kopp bryggkaffe, det var minsann skamligt, men så fick det bli) i handen och sedan orerades det vilt om allt som hör kaffe till och dessa egentillverkade italienska dyrgripar till maskiner. Efter en stund vaggar en äldre dam emot oss och presenterar sig som hustrun till Mr Pasquini. Mrs Pasqunini bjöd på kaffekokartips och berättade glatt deras levnadshistoria. Därefter knallar Mr Pasquini himself, en man på 80 plus, in i butiken. Han var inte så kaffesugen för dagen och heller inte på något försäljar-mood. Däremot gav han istället lite äktenskapliga råd på vägen. Han skrattade gott åt våra ynka månader som gifta och jag kan bara gissa hur länge han och frugan varit gifta... Kärleken dem emellan lyste i alla fall lång väg då dem med sakta steg lämnade butiken på fredagkvällen.
Vi blev inte med en egen maskin denna kvällen men omhuldade av italiensk familjeanda och ett jäklar anamma långt bak i deras familjehistoria.
(Bild härifrån: http://www.pasquini.com/Front/Views/Products/ProView.aspx?Pnum=1042)
På hemsidan står det bland annat också om familjens historia. Vägen från Italien till Amerika.
Suger.
Jösses amalia. Är det något som amerikanarna INTE kan så är det att tillverka smidiga dammsugare. Denna må kanske se nätt ut? På bild kan saker och ting skilja sig från verkligheten. Det vet ni väl om. Detta maskineri och sugande monster ger en svettningar jämförelsevist med ett maratonlopp. Huajedamig så tung den är. Har man dessutom heltäckningsmatta så blir det ännu ett större motstånd.
Vi har ingen egen dammsugare utan denna har vi fått låna. Men låna eller köpa egen - det spelar ingen roll - det är så här de ser ut. Kanske ska ge mig in på en designarbana och visa amerikanarna vart skåpet ska stå... eller hur en dammsugare kan va lätt att dra och suga med och framför allt l j u d l ö s. Denna apparat är långt långt ifrån det sistnämda.
Är jag inte fin så säg? Allt jag ville var att bli älskad...
20 meter sladd gör inte det hela mer angenämt.
Trassel utlovas och många "snavningar".
Hade lite svårt att bestämma mig för om detta inlägget skulle få bli kategori Träning eller Amerikanskt. Det fick sluta på det sistnämda då det trots allt mest är hänförande amerikanskt detta här.
Vi har ingen egen dammsugare utan denna har vi fått låna. Men låna eller köpa egen - det spelar ingen roll - det är så här de ser ut. Kanske ska ge mig in på en designarbana och visa amerikanarna vart skåpet ska stå... eller hur en dammsugare kan va lätt att dra och suga med och framför allt l j u d l ö s. Denna apparat är långt långt ifrån det sistnämda.
Är jag inte fin så säg? Allt jag ville var att bli älskad...
20 meter sladd gör inte det hela mer angenämt.
Trassel utlovas och många "snavningar".
Hade lite svårt att bestämma mig för om detta inlägget skulle få bli kategori Träning eller Amerikanskt. Det fick sluta på det sistnämda då det trots allt mest är hänförande amerikanskt detta här.
Pumpkin Day.
Och nej, det är inte vårt ännu ofödda barn som har ritat denna Halloweenhälsning. Det är någons annans barn som har gjort den...
Burger Lounge, Café Filter & förkovring.
Igår prövade jag och min man ett nytt ställe för oss - Burger Lounge.
Helt enkelt burgare men mer på ett "lounge vis" liksom.
Det var fräscht om man nu kan kalla det för det.
Hemmagjorda vegetariska biffar som var, mycket delikata.
(Alltså, håret. Och här har jag inte haft en mössa på mig).
Lite mer av inredningen, med betoning på lite.
Ni ser var det står där på väggen va?
A good place for vegetarians.
Det stämde faktiskt.
Mätta och belåtna strosade vi vidare och fann oss ett café som heter Filter.
De har öppet 24 timmar om dygnet! Det trodde jag var ett skämt.
Men det var det visst inte.
Där drack vi kaffe, jag spillde ut en stor skvätt kaffe och vi läste oss kunniga.
J läste om matematik och jag om reklambranchen.
Vilket låter roligast?
Pretto eller inte. Men det känns lite bra faktiskt. Och roligt.
Nya "vintage" (den låtsas vara vintage fast den är ifrån Urban Outfitters)
väskan ser man här också. Tycker om den. I alla fall.
Då det var dags att strosa tillbaka till bilen igen i kvällens mörker så
mötte vi en hel del pumpor på vägen. Restauranger och butiker, ja allt sånt,
tävlar i vem som pyntar mest och värst. Den ena större än den andra - eller
mer skräckinjagande. Just denna pumpan var stor men glad och inte av så otäckt slag.
Värre är det med demoner och spöken som spejar på en i mörkret.
Det är lite mer nervkittlande det.
Ladies Brunch.
Ska jag ila till alldeles snart nu. Ska till ett ställe som heter Crabcatcher i förnäma kvarteret La Jolla Cove. Har man tur? hör man sälarnas skön?sång ända in till restaurangen. Sälarna ligger ju där nere och sälar sig på klipporna - alldeles nära. Hoppas det serveras mer än krabba bara... Champange utlovas och det är ju alltid ett bra substitut om jag inte lyckas beställa in en vegetarisk rätt. Ska berätta lite mer om hur en brunch går till här i San Diego, men det får bli en annan gång, då det nämligen inte alls är som i Svea då man kan frossa loss och ta vad man önskar från det gedigna härliga buffébordet.
Och, imorgon.
Imorgon kommer det besök till oss. Vårt första besök. Maria och jag möttes för första gången 1987. Det är ju jättelängesen! Det ska bli väldigt trevligt detta här och vi ska turista loss som bara den. Så mycket du bara orkar och vill Maria!
Varmt och hjärtligt välkommen!
Byebye baby. Nu blir det brunch.
Och, imorgon.
Imorgon kommer det besök till oss. Vårt första besök. Maria och jag möttes för första gången 1987. Det är ju jättelängesen! Det ska bli väldigt trevligt detta här och vi ska turista loss som bara den. Så mycket du bara orkar och vill Maria!
Varmt och hjärtligt välkommen!
Byebye baby. Nu blir det brunch.
A walk in the park.
Gick inte jag igår torsdag. Däremot tog jag en promenad i staden. Svettades och vinglade omkring nere i city. Nu känner jag att det behövs en väderuppdatering: det har varit en hetta likt ingenting innan, nytt för oss i alla fall, värmebölja skulle man kunna säga, runt 100 degrees eller nåt. Känn er fri att konvertera till Celsius om ni är nyfikna hur många grader det är på "svenskt vis".
Kände mig i alla fall turistig där i min ensamhet och blev fotosugen. Förevigade lite av det som mina ögon föll på och nu ska ni få se.
Av någon anledning blir bilderna större och större ju längre ner de hamnar (jag förstår inte det för det är samma inställning på alla foton ???).
Nu börjar promenaden.
Skyskrapor i San Diego. Det är ju lite coolt.
Detta fotade jag som en påminnelse till mig själv. Det är nämligen en affisch (för er som inte ser) inför en fotouställning (tror jag det var) på något (?) av alla museum i stan. Det skulle handla om kvinnor i alla fall. Det är jag säker på. Kvinnor i modern tid kanske? Ja, där gissar jag. För jag ser ju inte jag heller vad det står. Själva affischen syns alltså dåligt på bilden men den är under trafikljuset. Den är där!
NBC building. Bara för att. Syns ju inte heller något vidare men det är NBC headquarter.
Det blir säkert en finstämd konsert... för de som har biljett.
Plötsligt sprutade det vatten. MASSA vatten. Sirener skrek och folket tjoade.
Applåder såklart, då vattnet stängdes av. En del lockades till en dusch i värmen. Det hörde jag faktiskt några som sa. Det var ingen som gjorde det tack och lov. Vattnet kom ju med en sån väldig fart.
Boven i dramat är den där grejen som ligger ner. Den ska stå upp egentligen och det ska finnas vatten i den men det ska inte spruta okontrollerat och när den själv tycker det. Jag missade själva händelsen till att den trillade omkull så kan inte berätta mer än så här tyvärr.
Efter ett tag på min stadspromenad blev jag så törstig och yr av värmen att jag var tvungen att söka mig till skuggan. Detta mysiga cafeét fick bli min bas i 2 timmar. Inte den bästa bilden - men det är ett mysigt café. Lovar.
ISKALL kaffe latte och vykort blev skrivna. Kändes också turistigt att sitta där och skriva kort. Där på cafeét väntade jag på min man som efter en stund kom och gjorde mig sällskap. Vi intog en lunchsallad tillsammans.
Och sen blev det alldeles svart. Allt slocknade. Det var elen som tog en välförtjänt vila. I ett halvt dygn var vi och några till utan ström. På kvällen var det bara månen som lyste klart över södra Californien, delar av Arizona och delar av Mexico.
Vi tände ljus och lyssnade på radio och det kändes lite som i vi befann oss i fara. Aningens överdrivet men för att ni ska förstå "känslan". Fast det var ju ingen fara, bara aningens mörkt överallt. Ljuset kom tillbaka med full kareta kl 01 inatt. Självklart var många lampor intryckta på just "på" och vi vaknade med ett spratt.
Dagens ecovisdomsord får med anledning av gårdagens el-händelse vara detta: det är faktiskt ett faktum att vi är väldigt beroende av ström, MEN, vi kan lära oss något av detta och hushålla bättre på elen framöver. Den behövs inte hela i tiden i den utsträckning vi nyttjar den. Det behöver inte vara belysning överallt, hela tiden. Till och med matbutiken (som annars har tusentals lampor påslagna dygnet runt) lyckades ju hålla öppet i mörkret. Det blev lite krångligt så klart då kassa-apparaterna (särskrivning?) inte fungerade och det var endast kontanter som fick gälla och endast 4 personer åt gången fick stiga in i butiken och uträtta sitt ärenden. Det var säkert frustrerande för de som arbetade i butiken. Allt tog ju så mycket längre tid.
Vill ni läsa mer om detta stora event kan ni göra det här:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article13599986.ab
Nog om det, nu är det frid och fröjd igen. Elen är tillbaka och temperaturen har faktiskt också sjunkit lite så det är inte lika förbannat hett som det varit i några dagar här.
Kände mig i alla fall turistig där i min ensamhet och blev fotosugen. Förevigade lite av det som mina ögon föll på och nu ska ni få se.
Av någon anledning blir bilderna större och större ju längre ner de hamnar (jag förstår inte det för det är samma inställning på alla foton ???).
Nu börjar promenaden.
Skyskrapor i San Diego. Det är ju lite coolt.
Detta fotade jag som en påminnelse till mig själv. Det är nämligen en affisch (för er som inte ser) inför en fotouställning (tror jag det var) på något (?) av alla museum i stan. Det skulle handla om kvinnor i alla fall. Det är jag säker på. Kvinnor i modern tid kanske? Ja, där gissar jag. För jag ser ju inte jag heller vad det står. Själva affischen syns alltså dåligt på bilden men den är under trafikljuset. Den är där!
NBC building. Bara för att. Syns ju inte heller något vidare men det är NBC headquarter.
Det blir säkert en finstämd konsert... för de som har biljett.
Plötsligt sprutade det vatten. MASSA vatten. Sirener skrek och folket tjoade.
Applåder såklart, då vattnet stängdes av. En del lockades till en dusch i värmen. Det hörde jag faktiskt några som sa. Det var ingen som gjorde det tack och lov. Vattnet kom ju med en sån väldig fart.
Boven i dramat är den där grejen som ligger ner. Den ska stå upp egentligen och det ska finnas vatten i den men det ska inte spruta okontrollerat och när den själv tycker det. Jag missade själva händelsen till att den trillade omkull så kan inte berätta mer än så här tyvärr.
Efter ett tag på min stadspromenad blev jag så törstig och yr av värmen att jag var tvungen att söka mig till skuggan. Detta mysiga cafeét fick bli min bas i 2 timmar. Inte den bästa bilden - men det är ett mysigt café. Lovar.
ISKALL kaffe latte och vykort blev skrivna. Kändes också turistigt att sitta där och skriva kort. Där på cafeét väntade jag på min man som efter en stund kom och gjorde mig sällskap. Vi intog en lunchsallad tillsammans.
Och sen blev det alldeles svart. Allt slocknade. Det var elen som tog en välförtjänt vila. I ett halvt dygn var vi och några till utan ström. På kvällen var det bara månen som lyste klart över södra Californien, delar av Arizona och delar av Mexico.
Vi tände ljus och lyssnade på radio och det kändes lite som i vi befann oss i fara. Aningens överdrivet men för att ni ska förstå "känslan". Fast det var ju ingen fara, bara aningens mörkt överallt. Ljuset kom tillbaka med full kareta kl 01 inatt. Självklart var många lampor intryckta på just "på" och vi vaknade med ett spratt.
Dagens ecovisdomsord får med anledning av gårdagens el-händelse vara detta: det är faktiskt ett faktum att vi är väldigt beroende av ström, MEN, vi kan lära oss något av detta och hushålla bättre på elen framöver. Den behövs inte hela i tiden i den utsträckning vi nyttjar den. Det behöver inte vara belysning överallt, hela tiden. Till och med matbutiken (som annars har tusentals lampor påslagna dygnet runt) lyckades ju hålla öppet i mörkret. Det blev lite krångligt så klart då kassa-apparaterna (särskrivning?) inte fungerade och det var endast kontanter som fick gälla och endast 4 personer åt gången fick stiga in i butiken och uträtta sitt ärenden. Det var säkert frustrerande för de som arbetade i butiken. Allt tog ju så mycket längre tid.
Vill ni läsa mer om detta stora event kan ni göra det här:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article13599986.ab
Nog om det, nu är det frid och fröjd igen. Elen är tillbaka och temperaturen har faktiskt också sjunkit lite så det är inte lika förbannat hett som det varit i några dagar här.
Bättre än semmeldagen?
Det tycker jag då semlor inte är mycket att ha!
