elinandjoerginlajolla

Det låter drastiskt och det vill jag ej. Men det är ett faktum att det nu drar ihop sig. Det närmar sig slutet här i bubblan. Den bubbla som vi lever i och har levt i snart ett år. Shit, vad tiden rusar och det som först kändes som en mycket lång tid ifrån er där hemma, det är alltså snart över och förbi.

Och då gör det ont. Det känns i själen. Här har rekreationen nått nya höjder. Det är en ynnest i sig. En lyx. Kan tala för mig själv, gällande det. Mannen jobbar och står i och sliter sitt anletes svett. Men nu är det alltså nya tag som gäller. Nya mål skall siktas och nya äventyr? väntar runt knuten. Hoppas det. En annan tid tar vid som säkert också kommer att bjuda på det ena och det andra. Men den här bubblan, den är svår att slå. Palmerna som vajar i vinden, den varma solstrålen på kinden din. Havet, vågorna, delfinerna, sälarna, till och med hajarna. Jag kommer sakna er mycket. Friheten. Andligheten. Att andas är för det mesta lätt. Poolen, gymmet brevid vår lägenhet, kollektivkänslan i och med att hänga med så många människor som bor på samma område. En speciell tillvaro onekligen. Bubblan.

Det är också med vemod jag erkänner för mig själv, att den där broschen kommer nog att åka på igen. Jag ville ju något mer, något annat. Ger jag upp nu?

Det tror jag inte. Kommer aldrig att sluta drömma. Men i mitt egna tycke har jag alldeles för lite stoff att nu komma med. I år blir det ingenting annat än detta faktumet - verkligheten hinner ikapp.

R och M fick eld i baken alltså och kommer alltså. På tisdag kväll hämtas dom upp på flygplatsen. Det lär bli en rolig och intensiv vecka tillsammans. Förmodligen sticker vi till vårt älskade LA över helgen. Tror vi är flera som är sugna på just den ideen. Kan dock varna boysen för sämre väder, det vill säga skurar och molniga dagar. Som en svensk sommar ungefär. Så vad säger ni, det är väl lika bra att bege sig hemöver trots allt? Sak samma. Eller inte alls. Långt ifrån.

Det verkar inte bättre än att denna mannen kommer att komma hit på besök (igen alltså, men förra gången han var här berättade han det inte för oss dårå). Som den goda vän jag är har jag förlåtit Mr Rob för detta. Denna gång får du njuta av vår gästfrihet istället... Herre j-ar i min låda. Kanske han har med sig sin 2 meter långa vän också. Det kommer innebära att jag kommer vara omhuldad (?) av inte mindre än TRE män som är alla långa som flaggstänger. Äntligen. Min dröm har gått i uppfyllelse. Mye najs. Som man säg på skånsk-engelska.

Igår firade vi oss två litegranna och det var fint. God mat och god dryck. Som sig bör. Är det något vi ägnar oss mycket åt är det att äta på härliga restauranger. Hobby skulle man kanske kunna kalla det. Idag är vi coffe-shop-hoppers och kombinerar kaffedrickandet med jobb och framtidsplanering. Det är inte meningen vara hemlig och inte heller hålla på att älta detta med att inga beslut är tagna, ännu. För det är helt enkelt så - inga beslut är tagna. Vi får däremot mer och mer ideer, vilket är bra och jag som är av den impulsiva sorten, ja inom mig hoppar det och far. Vill allt, på en gång. Kommer givetvis berätta mera då det finns konkreta uppslag.