Förlåt.
Nu har jag gjort er besvikna igen, kanske?
Det har definitivt fått mig att inse att denna bloggen långsamt men säkert gått mot sitt slut - och nu mött det.
Tack för tiden vi hade tillsammans och att ni orkade hänga med i ett allt för dåligt uppdaterande.
Kram, E
Verkligheten hinner ikapp.
Och nu dör mina fantasier lika snabbt?
Det låter drastiskt och det vill jag ej. Men det är ett faktum att det nu drar ihop sig. Det närmar sig slutet här i bubblan. Den bubbla som vi lever i och har levt i snart ett år. Shit, vad tiden rusar och det som först kändes som en mycket lång tid ifrån er där hemma, det är alltså snart över och förbi.
Och då gör det ont. Det känns i själen. Här har rekreationen nått nya höjder. Det är en ynnest i sig. En lyx. Kan tala för mig själv, gällande det. Mannen jobbar och står i och sliter sitt anletes svett. Men nu är det alltså nya tag som gäller. Nya mål skall siktas och nya äventyr? väntar runt knuten. Hoppas det. En annan tid tar vid som säkert också kommer att bjuda på det ena och det andra. Men den här bubblan, den är svår att slå. Palmerna som vajar i vinden, den varma solstrålen på kinden din. Havet, vågorna, delfinerna, sälarna, till och med hajarna. Jag kommer sakna er mycket. Friheten. Andligheten. Att andas är för det mesta lätt. Poolen, gymmet brevid vår lägenhet, kollektivkänslan i och med att hänga med så många människor som bor på samma område. En speciell tillvaro onekligen. Bubblan.
Det är också med vemod jag erkänner för mig själv, att den där broschen kommer nog att åka på igen. Jag ville ju något mer, något annat. Ger jag upp nu?
Det tror jag inte. Kommer aldrig att sluta drömma. Men i mitt egna tycke har jag alldeles för lite stoff att nu komma med. I år blir det ingenting annat än detta faktumet - verkligheten hinner ikapp.
R och M fick eld i baken alltså och kommer alltså. På tisdag kväll hämtas dom upp på flygplatsen. Det lär bli en rolig och intensiv vecka tillsammans. Förmodligen sticker vi till vårt älskade LA över helgen. Tror vi är flera som är sugna på just den ideen. Kan dock varna boysen för sämre väder, det vill säga skurar och molniga dagar. Som en svensk sommar ungefär. Så vad säger ni, det är väl lika bra att bege sig hemöver trots allt? Sak samma. Eller inte alls. Långt ifrån.
Minns ni sveket?
Det verkar inte bättre än att denna mannen kommer att komma hit på besök (igen alltså, men förra gången han var här berättade han det inte för oss dårå). Som den goda vän jag är har jag förlåtit Mr Rob för detta. Denna gång får du njuta av vår gästfrihet istället... Herre j-ar i min låda. Kanske han har med sig sin 2 meter långa vän också. Det kommer innebära att jag kommer vara omhuldad (?) av inte mindre än TRE män som är alla långa som flaggstänger. Äntligen. Min dröm har gått i uppfyllelse. Mye najs. Som man säg på skånsk-engelska.
Tellus tellus.
Då det förmodligen inte är så lång tid kvar här i denna staden, eller i detta landet för den delen, så försöker vi klämma ur så mycket vi bara kan. Vi tar vår silver(b)il på små turer var och varannan dag.
Igår firade vi oss två litegranna och det var fint. God mat och god dryck. Som sig bör. Är det något vi ägnar oss mycket åt är det att äta på härliga restauranger. Hobby skulle man kanske kunna kalla det. Idag är vi coffe-shop-hoppers och kombinerar kaffedrickandet med jobb och framtidsplanering. Det är inte meningen vara hemlig och inte heller hålla på att älta detta med att inga beslut är tagna, ännu. För det är helt enkelt så - inga beslut är tagna. Vi får däremot mer och mer ideer, vilket är bra och jag som är av den impulsiva sorten, ja inom mig hoppar det och far. Vill allt, på en gång. Kommer givetvis berätta mera då det finns konkreta uppslag.
Igår firade vi oss två litegranna och det var fint. God mat och god dryck. Som sig bör. Är det något vi ägnar oss mycket åt är det att äta på härliga restauranger. Hobby skulle man kanske kunna kalla det. Idag är vi coffe-shop-hoppers och kombinerar kaffedrickandet med jobb och framtidsplanering. Det är inte meningen vara hemlig och inte heller hålla på att älta detta med att inga beslut är tagna, ännu. För det är helt enkelt så - inga beslut är tagna. Vi får däremot mer och mer ideer, vilket är bra och jag som är av den impulsiva sorten, ja inom mig hoppar det och far. Vill allt, på en gång. Kommer givetvis berätta mera då det finns konkreta uppslag.
Så jäkla onödigt att skriva sådant (se ovan) i huvudtaget? Ja det kanske det är. Men å andra sidan så är det ju ett uppdateringsforum detta. Och det här är vad uppdateringen kan bjuda på. I dagsläget.
Vart vi än hamnar så gör vi det tillsammans.
Ett halvår senare.
Flyger,
svävar,
dansar fram.
Mina kära 2.
Wow. Igår hade jag 2 följare! Hisnande nyfiken över vilka ni är!
Stackare kanske ni tänker. Spartanskt så det förslår. Ingen TV!!!
Ni tror kanske jag är ledsen för detta. Nej då.
Och vet ni vad. Jag kämpar tappert vidare här. Skriver på.
Kanske kommer nya dörrar att öppnas snart. För oss. Vi får se, vi får se. Vi tar det an. Men tiden går och snart är det mars. Sedan blir det april, inte särskilt förvånande och ett tu tre så är det sedan maj.
Nåväl.
Försökte ta en bild så att ni kan få en skymt av lilla lägan vi bor i.
V-rum. Huvudet i vägen för bordet.
Öppna spisen och heltäckningsmatta. Som gjort för romantiska hemma-
kvällar.
Somrigt överkast. Vårt Anna O substitut. Får nog följa med hem.
Huvudet inte i vägen för bordet.
Brädan är till SALU. Förresten. Intresserad? Hör av er.
Stackare kanske ni tänker. Spartanskt så det förslår. Ingen TV!!!
Bara en sån sak.
Nej vi har ingen TV. Istället sitter vi i soffan och glor på den där brädan i hörnet.
Kväll efter kväll.
Men. LESS is MORE. Som det heter. Less is more.
En helg i ätandets och filmens tecken.
Helgen har passerat i en rasande fart. Det har inte varit så vackert väder som det var under föregående vecka. Det har haft sin charm, ändå. Cafe', restauranger och film har helgen ägnats åt.
(Kryddbild härifrån: Färgrika Indien )
På fredagen bakades det en klassisker till kaffet. Morotskakan! och så såg vi filmen The Debt (från 2010) tillsammans med några vänner hemma hos dom.
På lördagen hängde vi på cafe' Bird Rock Coffee Roasters i ett område som heter just Bird Rock. Gott kaffe och några timmar vid varsin dator. Därefter bilade vi vidare till en avskedsmiddag. Dax för en utvandrad att vandra hemåt igen. Denna gång en kille som skall flytta hem tillbaka till Wales. Det bjöds i alla falla på italienskt gourmet då den är som bäst. Gnocci gnocci. Vino vino.
På söndagen fick vi äran att hänga med på kulturresa till ett indiskt kvarter. Detta tillsammans med vår nyfunna vän och south-indier Sandeep. En dröm att få käka indisk buffe' där ALLT var vegetariskt! Allt från Domas till Mango Lassi slank ner och smakade väldigt gott. Med Sandeep i sällskapet fick vi veta det mesta man kan behöva veta om indisk matkonst och många av dess kryddor. Indisk mat är väldigt uträknande. Varenda ingridiens tycks ha ett syfte för vår kropp och själ. Måendet i sin helhet alltså. Det hela var mycket trevligt, lärorikt och gott!
Curry nam nam.
Söndag eftermiddag sändes den årliga Oskarsgalan. Hade förhoppningen om att det skulle funka att se galan via nätet... men det visade sig att det går, bara man betalar. Vi har ingen TV nämligen. Följde ändå showen under alla de timmar den pågick, via Oscar.com. Där haglade liveuppdateringarna och det var nääästan som att vara med på plats, men bara nästan. Hugo fick ju många priser. Vet inte om jag håller med riktigt där. En bra och sevärd film, helt klart. Men SÅ bra?
Smått besviken:
Vill också glänsa på gala men istället ligger jag här och tittar på lillskärmen.
Otroligt oglammigt.
Foto: Mr J
(Kryddbild härifrån: Färgrika Indien )
Härligt Sverige.
Först och främst så får jag be om förlåtelse till sessan. Hon är bra mycket skönare i verkligheten (foton har ju publicerats idag i diverse tidningar) än vad jag försökte fantisera ihop. Tur det.
En annan bild som Aftonbladet publicerade idag var denna härliga:
Inte bara är det två ursköna tjejer... dom är brownies.
Den där blomningen gör ju att det känns i hela kroppen. Härliga känslor. Och grattis till er där hemma. Äntligen tycks det vända. Det är ni väl värda efter denna kalla vinter ni har genomlidit. Det som fångar mitt ytliga sinne, i denna bilden, är den där hårfärgen. Åh! så sugen jag också blir på att bli en chokladtopp! Eller kanske ljusbrun för att inte chocka mig själv var gång jag ser mig själv i spegeln - eller för den delen omgivningen. Det blonda som kommit från solen har väl sin charm, men jag söker förändringar. Kanske inte det mest ultimata att färga det mörkt medan vi ännu är här, dock.
Söker förändringar. Igen. Än här än där. Alltid gjort, kommer alltid göra.
(Bild härifrån: Blomstrande tider)
Sessan är här.
Monark eller ej.
Kan inte låta bli att skriva en liten rad om den nyanlända tronarvingen.
Estelle ska hon visst heta. Estelle kommer från namnet Stella. Det är himla fint tycker jag och passar en sessa. Både som unger och gammel. Visst, tankarna härleds till "Estrella". Men det får folket och sessan Estrella ta, jag menar Estelle!
Har ju ingen aning om hur sessan ser ut, men på något ungefär, så här kanske...
What about Grand Canyon?
... Las Vegas. Yosemite. San Fran. Hela jävla Historic Route 66. Och så New York och mer därtill. Där uppe längs den kusten. Och så vidare. Och så vidare.
Barnvakt.
Och sitter vid datorn?! Kanske ni hinner tänka... men det är inte så farligt som det ser ut. Det är helt ok anser jag. Den lilla sover middag. Jag önskar att hon vill vakna snart. Det blir så mycket roligare då. Det är ju därför jag är här, för att vara med henne och leka med henne. Vaknar hon inte snart kanske jag går in och sjunger för henne... då borde hon vakna. Tills dess roar jag mig med denna nyfunna vän:
Den politskt korrekta dockan är också med på ett hörn.
Hihi, förresten tack för att ni gjort er till känna. Pillan kan jag ju lita på i vått och torrt. Men ni andra, skönt att några av er ännu är kvar här och hänger med oss.
Det är vårligt (t.o.m. sommarvärme just idag) härligt här i San Diego nu. Körsbärsträden står i blom. Och allt sånt där gör det så svårt att bestämma sig! Alltså, inga beslut tagna ännu. Och det är nog mest jag, som måste ta och bestämma mig. Hua ligen.
Nej, nu går jag och skrämmer den lilla till liv.
Det där med kramp.
Skrivkramp. Något som kommer och går och går och kommer. Det rinner till och så stannar det av. Och så rinner det till igen. Och sen så stannar det av. Så där håller det på.
Just nu sitter jag på ett mysigt Cafe' i en stadsel som heter North Park. En "bohemisk" stadsel. Bohemiskt chic. Det är trevligt här. Intressanta människor, härliga små butiker och många mysiga cafeer att välja mellan. Här sitter jag för dagen och valde Cafe Filter som bas och oas.
Sitter alltså här och skriver. Kikar då och då upp på omgivningen. Just nu mycket skön musik: jazz. Eller är det blues. Herregud jag vet inte. Men många blåsinstrument. Jamen då är det väl jazz? Eller kanske blues. Det är ballader i alla fall. Det tror jag att jag vågar mig på att fastställa. Ballader. Allt är som gjort för att den kreativa ådran ska pumpa obehindrat.
Hmm.
Mycket gott kaffe. Vilket gott kaffe alltså.
c
Vilka är ni?
God morgon, mina TRE följare och läsare?
Herre min dar jag förtjänar då denna behandling.
Ni var väl inte inte så många fler innan. Men jag inser absolut att jag har tappat er på vägen.
Huvudsaken med denna blogg, varför den finns till, är för er där hemma. Och om ni 3 är mina vänner eller innefattar mina föräldrar - då har jag ändå lyckats.
Hoppas att ni arma krakar finner lite glädje i det jag förmedlar här.
Här fortsätter det att tänkas så det knakas. VET INTE VAD JAG VILL. Vad VI vill.
Bo kvar här i det stora främmande landet långt borta?
Eller flytta hem.
Färgvalen indikerar på att jag längtar hem till "du gamla du fria". Verkar inte bättre.
Inte meningen att se SÅ bedrövad ut.
Val och kval & Mona Lisa.
Oj så gott! Gånger 2 till och med. Restaurangen Mona Lisa i Little Italy... ja, jag vet... fantasifullt namn på en italiensk restaurang och minst lika fantasifull inredning (Mona Lisa) lagade till den mest superba pizzan och till det ett glas jordigt rött. Så gott men såå mättande. Men det hindrade mig inte från att nu igen, samma kväll, precis nyss, strax innan läggdax, smällde i mig lite till av denna pizzan (doggy bag med hem) med "fresh garlic" på. Mmmmm, vad det ska dofta härligt från mig nu. Sweet lovin' on a Saturday night. Oh my. Oh nej. Det får nog hia sig. Jag älskar pizza. Så prio ikväll, vitlökspizzan.
I övrigt delar jag och maken grubblerier så det förslår. Det är kanske inte så lång tid kvar här i USA, för oss. Jobbkontrakt och visum lider mot sitt slut. Vad har vi för alternativ? Vad vill vi? Vad kan vi göra? Ja ungefär så. Det var den korta versionen. Det kommer mera.
The night is blue.
And so are you?
Nej det får vi inte hoppas.
Jag tänkte i alla fall smyga ut i blå skrud denna fredagkväll. Hoppas att den blir allt annat än blå och att - den mer gärna förgyller.
Hemma i Sverige har er fredagkväll redan passerat. Hoppas den var fin mina kära vänner.
