Det där med kramp.
Skrivkramp. Något som kommer och går och går och kommer. Det rinner till och så stannar det av. Och så rinner det till igen. Och sen så stannar det av. Så där håller det på.
Just nu sitter jag på ett mysigt Cafe' i en stadsel som heter North Park. En "bohemisk" stadsel. Bohemiskt chic. Det är trevligt här. Intressanta människor, härliga små butiker och många mysiga cafeer att välja mellan. Här sitter jag för dagen och valde Cafe Filter som bas och oas.
Sitter alltså här och skriver. Kikar då och då upp på omgivningen. Just nu mycket skön musik: jazz. Eller är det blues. Herregud jag vet inte. Men många blåsinstrument. Jamen då är det väl jazz? Eller kanske blues. Det är ballader i alla fall. Det tror jag att jag vågar mig på att fastställa. Ballader. Allt är som gjort för att den kreativa ådran ska pumpa obehindrat.
Hmm.
Mycket gott kaffe. Vilket gott kaffe alltså.
c
Utkast.
Kom på att jag någon gång lovade ett litet utkast från något av det jag håller på med. Det finns alltså något. Om än ljusår ifrån. Detta är tänkt att bli en novell. Det är intentionen. Till slut.
Här.
Hon blundande och räknade till tio. Men likt som så många gånger förr fortsatte det ändå att snurra. Det vill aldrig sluta snurra. Tankar som virvlar och far. Tankar som vill hitta hem men inte riktigt klarar av det.
Här.
Hon blundande och räknade till tio. Men likt som så många gånger förr fortsatte det ändå att snurra. Det vill aldrig sluta snurra. Tankar som virvlar och far. Tankar som vill hitta hem men inte riktigt klarar av det.
Yr(slig) av stormen som pågår i hennes huvud gick hon vacklade ut på balkongen. Behövde luft. Den kalla vinden strök hennes ansikte. Ögonen tårades och huden på de bara armarna knottrades. Där ute på balkongen skulle hon kunna göra det enkelt för sig. En fantasi som hon burit med sig länge. Det hela skulle kunna få ett snabbt slut. Hon vet det. Det är frestande att ge upp efter att ha blivit sviken och förrådd. Igen.
